Conjugation of chocka
shock (cause intense surprise or horror) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | chocka |
Presens
| jag | chockar |
| du | chockar |
| han / hon / den / det | chockar |
| vi | chockar |
| ni | chockar |
| de | chockar |
Preteritum
| jag | chockade |
| du | chockade |
| han / hon / den / det | chockade |
| vi | chockade |
| ni | chockade |
| de | chockade |
Supinum
| jag | chockat |
| du | chockat |
| han / hon / den / det | chockat |
| vi | chockat |
| ni | chockat |
| de | chockat |
Imperativ
| — | chocka |
Passiv
Infinitiv
| — | chockas |
Presens
| jag | chockas |
| du | chockas |
| han / hon / den / det | chockas |
| vi | chockas |
| ni | chockas |
| de | chockas |
Preteritum
| jag | chockades |
| du | chockades |
| han / hon / den / det | chockades |
| vi | chockades |
| ni | chockades |
| de | chockades |
Supinum
| jag | chockats |
| du | chockats |
| han / hon / den / det | chockats |
| vi | chockats |
| ni | chockats |
| de | chockats |