Conjugation of bortföra
abduct Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | bortföra |
Presens
| jag | bortför |
| du | bortför |
| han / hon / den / det | bortför |
| vi | bortför |
| ni | bortför |
| de | bortför |
Preteritum
| jag | bortförde |
| du | bortförde |
| han / hon / den / det | bortförde |
| vi | bortförde |
| ni | bortförde |
| de | bortförde |
Supinum
| jag | bortfört |
| du | bortfört |
| han / hon / den / det | bortfört |
| vi | bortfört |
| ni | bortfört |
| de | bortfört |
Imperativ
| — | bortför |
Passiv
Infinitiv
| — | bortföras |
Presens
| jag | bortförs |
| du | bortförs |
| han / hon / den / det | bortförs |
| vi | bortförs |
| ni | bortförs |
| de | bortförs |
Preteritum
| jag | bortfördes |
| du | bortfördes |
| han / hon / den / det | bortfördes |
| vi | bortfördes |
| ni | bortfördes |
| de | bortfördes |
Supinum
| jag | bortförts |
| du | bortförts |
| han / hon / den / det | bortförts |
| vi | bortförts |
| ni | bortförts |
| de | bortförts |