Conjugation of blåljuga
to lie outright, to lie through one's teeth Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | blåljuga |
Presens
| jag | ljuger |
| du | ljuger |
| han / hon / den / det | ljuger |
| vi | ljuger |
| ni | ljuger |
| de | ljuger |
Preteritum
| jag | ljög |
| du | ljög |
| han / hon / den / det | ljög |
| vi | ljög |
| ni | ljög |
| de | ljög |
Supinum
| jag | ljugit |
| du | ljugit |
| han / hon / den / det | ljugit |
| vi | ljugit |
| ni | ljugit |
| de | ljugit |
Imperativ
| — | ljug |
Passiv
Infinitiv
| — | blåljugas |
Presens
| jag | ljugs |
| du | ljugs |
| han / hon / den / det | ljugs |
| vi | ljugs |
| ni | ljugs |
| de | ljugs |
Preteritum
| jag | ljögs |
| du | ljögs |
| han / hon / den / det | ljögs |
| vi | ljögs |
| ni | ljögs |
| de | ljögs |
Supinum
| jag | ljugits |
| du | ljugits |
| han / hon / den / det | ljugits |
| vi | ljugits |
| ni | ljugits |
| de | ljugits |