Conjugation of beslå
to apply, to fit (to hammer iron hinges on a wooden door), to protect Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | beslå |
Presens
| jag | beslår |
| du | beslår |
| han / hon / den / det | beslår |
| vi | beslår |
| ni | beslår |
| de | beslår |
Preteritum
| jag | beslog |
| du | beslog |
| han / hon / den / det | beslog |
| vi | beslog |
| ni | beslog |
| de | beslog |
Supinum
| jag | beslagit |
| du | beslagit |
| han / hon / den / det | beslagit |
| vi | beslagit |
| ni | beslagit |
| de | beslagit |
Imperativ
| — | beslå |
Passiv
Infinitiv
| — | beslås |
Presens
| jag | beslås |
| du | beslås |
| han / hon / den / det | beslås |
| vi | beslås |
| ni | beslås |
| de | beslås |
Preteritum
| jag | beslogs |
| du | beslogs |
| han / hon / den / det | beslogs |
| vi | beslogs |
| ni | beslogs |
| de | beslogs |
Supinum
| jag | beslagits |
| du | beslagits |
| han / hon / den / det | beslagits |
| vi | beslagits |
| ni | beslagits |
| de | beslagits |