Conjugation of besinna
to calm (oneself) down Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | besinna |
Presens
| jag | besinnar |
| du | besinnar |
| han / hon / den / det | besinnar |
| vi | besinnar |
| ni | besinnar |
| de | besinnar |
Preteritum
| jag | besinnade |
| du | besinnade |
| han / hon / den / det | besinnade |
| vi | besinnade |
| ni | besinnade |
| de | besinnade |
Supinum
| jag | besinnat |
| du | besinnat |
| han / hon / den / det | besinnat |
| vi | besinnat |
| ni | besinnat |
| de | besinnat |
Imperativ
| — | besinna |
Passiv
Infinitiv
| — | besinnas |
Presens
| jag | besinnas |
| du | besinnas |
| han / hon / den / det | besinnas |
| vi | besinnas |
| ni | besinnas |
| de | besinnas |
Preteritum
| jag | besinnades |
| du | besinnades |
| han / hon / den / det | besinnades |
| vi | besinnades |
| ni | besinnades |
| de | besinnades |
Supinum
| jag | besinnats |
| du | besinnats |
| han / hon / den / det | besinnats |
| vi | besinnats |
| ni | besinnats |
| de | besinnats |