Conjugation of bena
to attack a problem; to start to untangle a logical mess Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | bena |
Presens
| jag | benar |
| du | benar |
| han / hon / den / det | benar |
| vi | benar |
| ni | benar |
| de | benar |
Preteritum
| jag | benade |
| du | benade |
| han / hon / den / det | benade |
| vi | benade |
| ni | benade |
| de | benade |
Supinum
| jag | benat |
| du | benat |
| han / hon / den / det | benat |
| vi | benat |
| ni | benat |
| de | benat |
Imperativ
| — | bena |
Passiv
Infinitiv
| — | benas |
Presens
| jag | benas |
| du | benas |
| han / hon / den / det | benas |
| vi | benas |
| ni | benas |
| de | benas |
Preteritum
| jag | benades |
| du | benades |
| han / hon / den / det | benades |
| vi | benades |
| ni | benades |
| de | benades |
Supinum
| jag | benats |
| du | benats |
| han / hon / den / det | benats |
| vi | benats |
| ni | benats |
| de | benats |