Conjugation of benämna
to name, to call; to define a terminology Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | benämna |
Presens
| jag | benämner |
| du | benämner |
| han / hon / den / det | benämner |
| vi | benämner |
| ni | benämner |
| de | benämner |
Preteritum
| jag | benämnde |
| du | benämnde |
| han / hon / den / det | benämnde |
| vi | benämnde |
| ni | benämnde |
| de | benämnde |
Supinum
| jag | benämnt |
| du | benämnt |
| han / hon / den / det | benämnt |
| vi | benämnt |
| ni | benämnt |
| de | benämnt |
Imperativ
| — | benämn |
Passiv
Infinitiv
| — | benämnas |
Presens
| jag | benämns |
| du | benämns |
| han / hon / den / det | benämns |
| vi | benämns |
| ni | benämns |
| de | benämns |
Preteritum
| jag | benämndes |
| du | benämndes |
| han / hon / den / det | benämndes |
| vi | benämndes |
| ni | benämndes |
| de | benämndes |
Supinum
| jag | benämnts |
| du | benämnts |
| han / hon / den / det | benämnts |
| vi | benämnts |
| ni | benämnts |
| de | benämnts |