Conjugation of begabba
to mock, to scoff Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | begabba |
Presens
| jag | begabbar |
| du | begabbar |
| han / hon / den / det | begabbar |
| vi | begabbar |
| ni | begabbar |
| de | begabbar |
Preteritum
| jag | begabbade |
| du | begabbade |
| han / hon / den / det | begabbade |
| vi | begabbade |
| ni | begabbade |
| de | begabbade |
Supinum
| jag | begabbat |
| du | begabbat |
| han / hon / den / det | begabbat |
| vi | begabbat |
| ni | begabbat |
| de | begabbat |
Imperativ
| — | begabba |
Passiv
Infinitiv
| — | begabbas |
Presens
| jag | begabbas |
| du | begabbas |
| han / hon / den / det | begabbas |
| vi | begabbas |
| ni | begabbas |
| de | begabbas |
Preteritum
| jag | begabbades |
| du | begabbades |
| han / hon / den / det | begabbades |
| vi | begabbades |
| ni | begabbades |
| de | begabbades |
Supinum
| jag | begabbats |
| du | begabbats |
| han / hon / den / det | begabbats |
| vi | begabbats |
| ni | begabbats |
| de | begabbats |