Conjugation of begagna
to use, to make use of, to employ (e.g an object or a technique) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | begagna |
Presens
| jag | begagnar |
| du | begagnar |
| han / hon / den / det | begagnar |
| vi | begagnar |
| ni | begagnar |
| de | begagnar |
Preteritum
| jag | begagnade |
| du | begagnade |
| han / hon / den / det | begagnade |
| vi | begagnade |
| ni | begagnade |
| de | begagnade |
Supinum
| jag | begagnat |
| du | begagnat |
| han / hon / den / det | begagnat |
| vi | begagnat |
| ni | begagnat |
| de | begagnat |
Imperativ
| — | begagna |
Passiv
Infinitiv
| — | begagnas |
Presens
| jag | begagnas |
| du | begagnas |
| han / hon / den / det | begagnas |
| vi | begagnas |
| ni | begagnas |
| de | begagnas |
Preteritum
| jag | begagnades |
| du | begagnades |
| han / hon / den / det | begagnades |
| vi | begagnades |
| ni | begagnades |
| de | begagnades |
Supinum
| jag | begagnats |
| du | begagnats |
| han / hon / den / det | begagnats |
| vi | begagnats |
| ni | begagnats |
| de | begagnats |