Conjugation of befinna
to be in a specific (non-permanent) state or condition Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | befinna |
Presens
| jag | befinner |
| du | befinner |
| han / hon / den / det | befinner |
| vi | befinner |
| ni | befinner |
| de | befinner |
Preteritum
| jag | befann |
| du | befann |
| han / hon / den / det | befann |
| vi | befann |
| ni | befann |
| de | befann |
Supinum
| jag | befunnit |
| du | befunnit |
| han / hon / den / det | befunnit |
| vi | befunnit |
| ni | befunnit |
| de | befunnit |
Imperativ
| — | befinn |
Passiv
Infinitiv
| — | befinnas |
Presens
| jag | befinns |
| du | befinns |
| han / hon / den / det | befinns |
| vi | befinns |
| ni | befinns |
| de | befinns |
Preteritum
| jag | befanns |
| du | befanns |
| han / hon / den / det | befanns |
| vi | befanns |
| ni | befanns |
| de | befanns |
Supinum
| jag | befunnits |
| du | befunnits |
| han / hon / den / det | befunnits |
| vi | befunnits |
| ni | befunnits |
| de | befunnits |