Conjugation of avverka
to cut down (trees, for wood); to fell, to log Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avverka |
Presens
| jag | avverkar |
| du | avverkar |
| han / hon / den / det | avverkar |
| vi | avverkar |
| ni | avverkar |
| de | avverkar |
Preteritum
| jag | avverkade |
| du | avverkade |
| han / hon / den / det | avverkade |
| vi | avverkade |
| ni | avverkade |
| de | avverkade |
Supinum
| jag | avverkat |
| du | avverkat |
| han / hon / den / det | avverkat |
| vi | avverkat |
| ni | avverkat |
| de | avverkat |
Imperativ
| — | avverka |
Passiv
Infinitiv
| — | avverkas |
Presens
| jag | avverkas |
| du | avverkas |
| han / hon / den / det | avverkas |
| vi | avverkas |
| ni | avverkas |
| de | avverkas |
Preteritum
| jag | avverkades |
| du | avverkades |
| han / hon / den / det | avverkades |
| vi | avverkades |
| ni | avverkades |
| de | avverkades |
Supinum
| jag | avverkats |
| du | avverkats |
| han / hon / den / det | avverkats |
| vi | avverkats |
| ni | avverkats |
| de | avverkats |