Conjugation of avstyra
avert; prevent from happening Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avstyra |
Presens
| jag | avstyr |
| du | avstyr |
| han / hon / den / det | avstyr |
| vi | avstyr |
| ni | avstyr |
| de | avstyr |
Preteritum
| jag | avstyrde |
| du | avstyrde |
| han / hon / den / det | avstyrde |
| vi | avstyrde |
| ni | avstyrde |
| de | avstyrde |
Supinum
| jag | avstyrt |
| du | avstyrt |
| han / hon / den / det | avstyrt |
| vi | avstyrt |
| ni | avstyrt |
| de | avstyrt |
Imperativ
| — | avstyr |
Passiv
Infinitiv
| — | avstyras |
Presens
| jag | avstyrs |
| du | avstyrs |
| han / hon / den / det | avstyrs |
| vi | avstyrs |
| ni | avstyrs |
| de | avstyrs |
Preteritum
| jag | avstyrdes |
| du | avstyrdes |
| han / hon / den / det | avstyrdes |
| vi | avstyrdes |
| ni | avstyrdes |
| de | avstyrdes |
Supinum
| jag | avstyrts |
| du | avstyrts |
| han / hon / den / det | avstyrts |
| vi | avstyrts |
| ni | avstyrts |
| de | avstyrts |