Conjugation of avstyrka
object, oppose, recommend against Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avstyrka |
Presens
| jag | avstyrker |
| du | avstyrker |
| han / hon / den / det | avstyrker |
| vi | avstyrker |
| ni | avstyrker |
| de | avstyrker |
Preteritum
| jag | avstyrkte |
| du | avstyrkte |
| han / hon / den / det | avstyrkte |
| vi | avstyrkte |
| ni | avstyrkte |
| de | avstyrkte |
Supinum
| jag | avstyrkt |
| du | avstyrkt |
| han / hon / den / det | avstyrkt |
| vi | avstyrkt |
| ni | avstyrkt |
| de | avstyrkt |
Imperativ
| — | avstyrk |
Passiv
Infinitiv
| — | avstyrkas |
Presens
| jag | avstyrks |
| du | avstyrks |
| han / hon / den / det | avstyrks |
| vi | avstyrks |
| ni | avstyrks |
| de | avstyrks |
Preteritum
| jag | avstyrktes |
| du | avstyrktes |
| han / hon / den / det | avstyrktes |
| vi | avstyrktes |
| ni | avstyrktes |
| de | avstyrktes |
Supinum
| jag | avstyrkts |
| du | avstyrkts |
| han / hon / den / det | avstyrkts |
| vi | avstyrkts |
| ni | avstyrkts |
| de | avstyrkts |