Conjugation of avslöja
reveal; uncover Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avslöja |
Presens
| jag | avslöjar |
| du | avslöjar |
| han / hon / den / det | avslöjar |
| vi | avslöjar |
| ni | avslöjar |
| de | avslöjar |
Preteritum
| jag | avslöjade |
| du | avslöjade |
| han / hon / den / det | avslöjade |
| vi | avslöjade |
| ni | avslöjade |
| de | avslöjade |
Supinum
| jag | avslöjat |
| du | avslöjat |
| han / hon / den / det | avslöjat |
| vi | avslöjat |
| ni | avslöjat |
| de | avslöjat |
Imperativ
| — | avslöja |
Passiv
Infinitiv
| — | avslöjas |
Presens
| jag | avslöjas |
| du | avslöjas |
| han / hon / den / det | avslöjas |
| vi | avslöjas |
| ni | avslöjas |
| de | avslöjas |
Preteritum
| jag | avslöjades |
| du | avslöjades |
| han / hon / den / det | avslöjades |
| vi | avslöjades |
| ni | avslöjades |
| de | avslöjades |
Supinum
| jag | avslöjats |
| du | avslöjats |
| han / hon / den / det | avslöjats |
| vi | avslöjats |
| ni | avslöjats |
| de | avslöjats |