Conjugation of avslå
to reject, to refuse, to deny Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | avslå |
Presens
| jag | avslår |
| du | avslår |
| han / hon / den / det | avslår |
| vi | avslår |
| ni | avslår |
| de | avslår |
Preteritum
| jag | avslog |
| du | avslog |
| han / hon / den / det | avslog |
| vi | avslog |
| ni | avslog |
| de | avslog |
Supinum
| jag | avslagit |
| du | avslagit |
| han / hon / den / det | avslagit |
| vi | avslagit |
| ni | avslagit |
| de | avslagit |
Imperativ
| — | avslå |
Passiv
Infinitiv
| — | avslås |
Presens
| jag | avslås |
| du | avslås |
| han / hon / den / det | avslås |
| vi | avslås |
| ni | avslås |
| de | avslås |
Preteritum
| jag | avslogs |
| du | avslogs |
| han / hon / den / det | avslogs |
| vi | avslogs |
| ni | avslogs |
| de | avslogs |
Supinum
| jag | avslagits |
| du | avslagits |
| han / hon / den / det | avslagits |
| vi | avslagits |
| ni | avslagits |
| de | avslagits |