Conjugation of överlämna
to give oneself up, to surrender Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | överlämna |
Presens
| jag | överlämnar |
| du | överlämnar |
| han / hon / den / det | överlämnar |
| vi | överlämnar |
| ni | överlämnar |
| de | överlämnar |
Preteritum
| jag | överlämnade |
| du | överlämnade |
| han / hon / den / det | överlämnade |
| vi | överlämnade |
| ni | överlämnade |
| de | överlämnade |
Supinum
| jag | överlämnat |
| du | överlämnat |
| han / hon / den / det | överlämnat |
| vi | överlämnat |
| ni | överlämnat |
| de | överlämnat |
Imperativ
| — | överlämna |
Passiv
Infinitiv
| — | överlämnas |
Presens
| jag | överlämnas |
| du | överlämnas |
| han / hon / den / det | överlämnas |
| vi | överlämnas |
| ni | överlämnas |
| de | överlämnas |
Preteritum
| jag | överlämnades |
| du | överlämnades |
| han / hon / den / det | överlämnades |
| vi | överlämnades |
| ni | överlämnades |
| de | överlämnades |
Supinum
| jag | överlämnats |
| du | överlämnats |
| han / hon / den / det | överlämnats |
| vi | överlämnats |
| ni | överlämnats |
| de | överlämnats |