Conjugation of återbära
refund, restitute, reimburse Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | återbära |
Presens
| jag | återbär |
| du | återbär |
| han / hon / den / det | återbär |
| vi | återbär |
| ni | återbär |
| de | återbär |
Preteritum
| jag | återbar |
| du | återbar |
| han / hon / den / det | återbar |
| vi | återbar |
| ni | återbar |
| de | återbar |
Supinum
| jag | återburit |
| du | återburit |
| han / hon / den / det | återburit |
| vi | återburit |
| ni | återburit |
| de | återburit |
Imperativ
| — | återbär |
Passiv
Infinitiv
| — | återbäras |
Presens
| jag | återbärs |
| du | återbärs |
| han / hon / den / det | återbärs |
| vi | återbärs |
| ni | återbärs |
| de | återbärs |
Preteritum
| jag | återbars |
| du | återbars |
| han / hon / den / det | återbars |
| vi | återbars |
| ni | återbars |
| de | återbars |
Supinum
| jag | återburits |
| du | återburits |
| han / hon / den / det | återburits |
| vi | återburits |
| ni | återburits |
| de | återburits |