Conjugation of återberätta
retell, renarrate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | återberätta |
Presens
| jag | återberättar |
| du | återberättar |
| han / hon / den / det | återberättar |
| vi | återberättar |
| ni | återberättar |
| de | återberättar |
Preteritum
| jag | återberättade |
| du | återberättade |
| han / hon / den / det | återberättade |
| vi | återberättade |
| ni | återberättade |
| de | återberättade |
Supinum
| jag | återberättat |
| du | återberättat |
| han / hon / den / det | återberättat |
| vi | återberättat |
| ni | återberättat |
| de | återberättat |
Imperativ
| — | återberätta |
Passiv
Infinitiv
| — | återberättas |
Presens
| jag | återberättas |
| du | återberättas |
| han / hon / den / det | återberättas |
| vi | återberättas |
| ni | återberättas |
| de | återberättas |
Preteritum
| jag | återberättades |
| du | återberättades |
| han / hon / den / det | återberättades |
| vi | återberättades |
| ni | återberättades |
| de | återberättades |
Supinum
| jag | återberättats |
| du | återberättats |
| han / hon / den / det | återberättats |
| vi | återberättats |
| ni | återberättats |
| de | återberättats |