Conjugation of snitte
to slice; to cut; to make an incision Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | snitte |
Præsens
| jeg | snitter |
| du | snitter |
| han / hun / den / det | snitter |
| vi | snitter |
| I | snitter |
| de | snitter |
Præteritum
| jeg | snittede |
| du | snittede |
| han / hun / den / det | snittede |
| vi | snittede |
| I | snittede |
| de | snittede |
Perfektum
| — | har snittet |
Imperativ
| — | snit |
Perfektum participium
| — | snittet |
Præsens participium
| — | snittende |
Passiv
Infinitiv
| — | snittes |
Præsens
| jeg | snittes |
| du | snittes |
| han / hun / den / det | snittes |
| vi | snittes |
| I | snittes |
| de | snittes |
Præteritum
| jeg | snittedes |
| du | snittedes |
| han / hun / den / det | snittedes |
| vi | snittedes |
| I | snittedes |
| de | snittedes |