Conjugation of antaste
to accost Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | antaste |
Præsens
| jeg | antaster |
| du | antaster |
| han / hun / den / det | antaster |
| vi | antaster |
| I | antaster |
| de | antaster |
Præteritum
| jeg | antastede |
| du | antastede |
| han / hun / den / det | antastede |
| vi | antastede |
| I | antastede |
| de | antastede |
Perfektum
| — | har antastet |
Imperativ
| — | antast |
Perfektum participium
| — | antastet |
Præsens participium
| — | antastende |
Passiv
Infinitiv
| — | antastes |
Præsens
| jeg | antastes |
| du | antastes |
| han / hun / den / det | antastes |
| vi | antastes |
| I | antastes |
| de | antastes |
Præteritum
| jeg | antastedes |
| du | antastedes |
| han / hun / den / det | antastedes |
| vi | antastedes |
| I | antastedes |
| de | antastedes |