Conjugation of yrka
to urge, require, demand Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | yrka |
Presens
| jag | yrkar |
| du | yrkar |
| han / hon / den / det | yrkar |
| vi | yrkar |
| ni | yrkar |
| de | yrkar |
Preteritum
| jag | yrkade |
| du | yrkade |
| han / hon / den / det | yrkade |
| vi | yrkade |
| ni | yrkade |
| de | yrkade |
Supinum
| jag | yrkat |
| du | yrkat |
| han / hon / den / det | yrkat |
| vi | yrkat |
| ni | yrkat |
| de | yrkat |
Imperativ
| — | yrka |
Passiv
Infinitiv
| — | yrkas |
Presens
| jag | yrkas |
| du | yrkas |
| han / hon / den / det | yrkas |
| vi | yrkas |
| ni | yrkas |
| de | yrkas |
Preteritum
| jag | yrkades |
| du | yrkades |
| han / hon / den / det | yrkades |
| vi | yrkades |
| ni | yrkades |
| de | yrkades |
Supinum
| jag | yrkats |
| du | yrkats |
| han / hon / den / det | yrkats |
| vi | yrkats |
| ni | yrkats |
| de | yrkats |