← villa — definición

Conjugation of villa

Regular CEFR B2

/²vɪla/

to confuse, to mislead (cause someone to feel lost or to go astray) Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

villa

Presens

jag	villar
du	villar
han / hon / den / det	villar
vi	villar
ni	villar
de	villar

Preteritum

jag	villade
du	villade
han / hon / den / det	villade
vi	villade
ni	villade
de	villade

Supinum

jag	villat
du	villat
han / hon / den / det	villat
vi	villat
ni	villat
de	villat

Imperativ

—

villa

Passiv

Infinitiv

—

villas

Presens

jag	villas
du	villas
han / hon / den / det	villas
vi	villas
ni	villas
de	villas

Preteritum

jag	villades
du	villades
han / hon / den / det	villades
vi	villades
ni	villades
de	villades

Supinum

jag	villats
du	villats
han / hon / den / det	villats
vi	villats
ni	villats
de	villats

Más conjugaciones

villa bort villade villade bort villades villande villandes villar villar bort