← viga — definición

Conjugation of viga

Regular CEFR C2

/ˈvîː.ɡa/

to ordain; to admit into the ministry of a religion Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

viga

Presens

jag	viger
du	viger
han / hon / den / det	viger
vi	viger
ni	viger
de	viger

Preteritum

jag	vigde
du	vigde
han / hon / den / det	vigde
vi	vigde
ni	vigde
de	vigde

Supinum

jag	vigt
du	vigt
han / hon / den / det	vigt
vi	vigt
ni	vigt
de	vigt

Imperativ

—

vig

Passiv

Infinitiv

—

vigas

Presens

jag	vigs
du	vigs
han / hon / den / det	vigs
vi	vigs
ni	vigs
de	vigs

Preteritum

jag	vigdes
du	vigdes
han / hon / den / det	vigdes
vi	vigdes
ni	vigdes
de	vigdes

Supinum

jag	vigts
du	vigts
han / hon / den / det	vigts
vi	vigts
ni	vigts
de	vigts

Más conjugaciones

vigande vigas vigde vigdes viger viges vigga viggade