Conjugation of veklaga
lament Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | veklaga |
Presens
| jag | veklagar |
| du | veklagar |
| han / hon / den / det | veklagar |
| vi | veklagar |
| ni | veklagar |
| de | veklagar |
Preteritum
| jag | veklagade |
| du | veklagade |
| han / hon / den / det | veklagade |
| vi | veklagade |
| ni | veklagade |
| de | veklagade |
Supinum
| jag | veklagat |
| du | veklagat |
| han / hon / den / det | veklagat |
| vi | veklagat |
| ni | veklagat |
| de | veklagat |
Imperativ
| — | veklaga |
Passiv
Infinitiv
| — | veklagas |
Presens
| jag | veklagas |
| du | veklagas |
| han / hon / den / det | veklagas |
| vi | veklagas |
| ni | veklagas |
| de | veklagas |
Preteritum
| jag | veklagades |
| du | veklagades |
| han / hon / den / det | veklagades |
| vi | veklagades |
| ni | veklagades |
| de | veklagades |
Supinum
| jag | veklagats |
| du | veklagats |
| han / hon / den / det | veklagats |
| vi | veklagats |
| ni | veklagats |
| de | veklagats |