Conjugation of vanhelga
desecrate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | vanhelga |
Presens
| jag | vanhelgar |
| du | vanhelgar |
| han / hon / den / det | vanhelgar |
| vi | vanhelgar |
| ni | vanhelgar |
| de | vanhelgar |
Preteritum
| jag | vanhelgade |
| du | vanhelgade |
| han / hon / den / det | vanhelgade |
| vi | vanhelgade |
| ni | vanhelgade |
| de | vanhelgade |
Supinum
| jag | vanhelgat |
| du | vanhelgat |
| han / hon / den / det | vanhelgat |
| vi | vanhelgat |
| ni | vanhelgat |
| de | vanhelgat |
Imperativ
| — | vanhelga |
Passiv
Infinitiv
| — | vanhelgas |
Presens
| jag | vanhelgas |
| du | vanhelgas |
| han / hon / den / det | vanhelgas |
| vi | vanhelgas |
| ni | vanhelgas |
| de | vanhelgas |
Preteritum
| jag | vanhelgades |
| du | vanhelgades |
| han / hon / den / det | vanhelgades |
| vi | vanhelgades |
| ni | vanhelgades |
| de | vanhelgades |
Supinum
| jag | vanhelgats |
| du | vanhelgats |
| han / hon / den / det | vanhelgats |
| vi | vanhelgats |
| ni | vanhelgats |
| de | vanhelgats |