Conjugation of vanära
to disgrace Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | vanära |
Presens
| jag | vanärar |
| du | vanärar |
| han / hon / den / det | vanärar |
| vi | vanärar |
| ni | vanärar |
| de | vanärar |
Preteritum
| jag | vanärade |
| du | vanärade |
| han / hon / den / det | vanärade |
| vi | vanärade |
| ni | vanärade |
| de | vanärade |
Supinum
| jag | vanärat |
| du | vanärat |
| han / hon / den / det | vanärat |
| vi | vanärat |
| ni | vanärat |
| de | vanärat |
Imperativ
| — | vanära |
Passiv
Infinitiv
| — | vanäras |
Presens
| jag | vanäras |
| du | vanäras |
| han / hon / den / det | vanäras |
| vi | vanäras |
| ni | vanäras |
| de | vanäras |
Preteritum
| jag | vanärades |
| du | vanärades |
| han / hon / den / det | vanärades |
| vi | vanärades |
| ni | vanärades |
| de | vanärades |
Supinum
| jag | vanärats |
| du | vanärats |
| han / hon / den / det | vanärats |
| vi | vanärats |
| ni | vanärats |
| de | vanärats |