Conjugation of vädja
to plead, to appeal Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | vädja |
Presens
| jag | vädjar |
| du | vädjar |
| han / hon / den / det | vädjar |
| vi | vädjar |
| ni | vädjar |
| de | vädjar |
Preteritum
| jag | vädjade |
| du | vädjade |
| han / hon / den / det | vädjade |
| vi | vädjade |
| ni | vädjade |
| de | vädjade |
Supinum
| jag | vädjat |
| du | vädjat |
| han / hon / den / det | vädjat |
| vi | vädjat |
| ni | vädjat |
| de | vädjat |
Imperativ
| — | vädja |
Passiv
Infinitiv
| — | vädjas |
Presens
| jag | vädjas |
| du | vädjas |
| han / hon / den / det | vädjas |
| vi | vädjas |
| ni | vädjas |
| de | vädjas |
Preteritum
| jag | vädjades |
| du | vädjades |
| han / hon / den / det | vädjades |
| vi | vädjades |
| ni | vädjades |
| de | vädjades |
Supinum
| jag | vädjats |
| du | vädjats |
| han / hon / den / det | vädjats |
| vi | vädjats |
| ni | vädjats |
| de | vädjats |