Conjugation of utträda
to (formally) leave, to secede Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | utträda |
Presens
| jag | utträder |
| du | utträder |
| han / hon / den / det | utträder |
| vi | utträder |
| ni | utträder |
| de | utträder |
Preteritum
| jag | utträdde |
| du | utträdde |
| han / hon / den / det | utträdde |
| vi | utträdde |
| ni | utträdde |
| de | utträdde |
Supinum
| jag | utträtt |
| du | utträtt |
| han / hon / den / det | utträtt |
| vi | utträtt |
| ni | utträtt |
| de | utträtt |
Imperativ
| — | utträd |
Passiv
Infinitiv
| — | utträdas |
Presens
| jag | utträds |
| du | utträds |
| han / hon / den / det | utträds |
| vi | utträds |
| ni | utträds |
| de | utträds |
Preteritum
| jag | utträddes |
| du | utträddes |
| han / hon / den / det | utträddes |
| vi | utträddes |
| ni | utträddes |
| de | utträddes |
Supinum
| jag | utträtts |
| du | utträtts |
| han / hon / den / det | utträtts |
| vi | utträtts |
| ni | utträtts |
| de | utträtts |