Conjugation of utsträcka
to extend, to expand Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | utsträcka |
Presens
| jag | utsträcker |
| du | utsträcker |
| han / hon / den / det | utsträcker |
| vi | utsträcker |
| ni | utsträcker |
| de | utsträcker |
Preteritum
| jag | utsträckte |
| du | utsträckte |
| han / hon / den / det | utsträckte |
| vi | utsträckte |
| ni | utsträckte |
| de | utsträckte |
Supinum
| jag | utsträckt |
| du | utsträckt |
| han / hon / den / det | utsträckt |
| vi | utsträckt |
| ni | utsträckt |
| de | utsträckt |
Imperativ
| — | utsträck |
Passiv
Infinitiv
| — | utsträckas |
Presens
| jag | utsträcks |
| du | utsträcks |
| han / hon / den / det | utsträcks |
| vi | utsträcks |
| ni | utsträcks |
| de | utsträcks |
Preteritum
| jag | utsträcktes |
| du | utsträcktes |
| han / hon / den / det | utsträcktes |
| vi | utsträcktes |
| ni | utsträcktes |
| de | utsträcktes |
Supinum
| jag | utsträckts |
| du | utsträckts |
| han / hon / den / det | utsträckts |
| vi | utsträckts |
| ni | utsträckts |
| de | utsträckts |