Conjugation of utställa
to exhibit Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | utställa |
Presens
| jag | utställer |
| du | utställer |
| han / hon / den / det | utställer |
| vi | utställer |
| ni | utställer |
| de | utställer |
Preteritum
| jag | utställde |
| du | utställde |
| han / hon / den / det | utställde |
| vi | utställde |
| ni | utställde |
| de | utställde |
Supinum
| jag | utställt |
| du | utställt |
| han / hon / den / det | utställt |
| vi | utställt |
| ni | utställt |
| de | utställt |
Imperativ
| — | utställ |
Passiv
Infinitiv
| — | utställas |
Presens
| jag | utställs |
| du | utställs |
| han / hon / den / det | utställs |
| vi | utställs |
| ni | utställs |
| de | utställs |
Preteritum
| jag | utställdes |
| du | utställdes |
| han / hon / den / det | utställdes |
| vi | utställdes |
| ni | utställdes |
| de | utställdes |
Supinum
| jag | utställts |
| du | utställts |
| han / hon / den / det | utställts |
| vi | utställts |
| ni | utställts |
| de | utställts |