Conjugation of uträtta
to carry out (to completion), to get done or over with Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | uträtta |
Presens
| jag | uträttar |
| du | uträttar |
| han / hon / den / det | uträttar |
| vi | uträttar |
| ni | uträttar |
| de | uträttar |
Preteritum
| jag | uträttade |
| du | uträttade |
| han / hon / den / det | uträttade |
| vi | uträttade |
| ni | uträttade |
| de | uträttade |
Supinum
| jag | uträttat |
| du | uträttat |
| han / hon / den / det | uträttat |
| vi | uträttat |
| ni | uträttat |
| de | uträttat |
Imperativ
| — | uträtta |
Passiv
Infinitiv
| — | uträttas |
Presens
| jag | uträttas |
| du | uträttas |
| han / hon / den / det | uträttas |
| vi | uträttas |
| ni | uträttas |
| de | uträttas |
Preteritum
| jag | uträttades |
| du | uträttades |
| han / hon / den / det | uträttades |
| vi | uträttades |
| ni | uträttades |
| de | uträttades |
Supinum
| jag | uträttats |
| du | uträttats |
| han / hon / den / det | uträttats |
| vi | uträttats |
| ni | uträttats |
| de | uträttats |