Conjugation of utnämna
to appoint, to name, to designate (for a role) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | utnämna |
Presens
| jag | utnämner |
| du | utnämner |
| han / hon / den / det | utnämner |
| vi | utnämner |
| ni | utnämner |
| de | utnämner |
Preteritum
| jag | utnämnde |
| du | utnämnde |
| han / hon / den / det | utnämnde |
| vi | utnämnde |
| ni | utnämnde |
| de | utnämnde |
Supinum
| jag | utnämnt |
| du | utnämnt |
| han / hon / den / det | utnämnt |
| vi | utnämnt |
| ni | utnämnt |
| de | utnämnt |
Imperativ
| — | utnämn |
Passiv
Infinitiv
| — | utnämnas |
Presens
| jag | utnämns |
| du | utnämns |
| han / hon / den / det | utnämns |
| vi | utnämns |
| ni | utnämns |
| de | utnämns |
Preteritum
| jag | utnämndes |
| du | utnämndes |
| han / hon / den / det | utnämndes |
| vi | utnämndes |
| ni | utnämndes |
| de | utnämndes |
Supinum
| jag | utnämnts |
| du | utnämnts |
| han / hon / den / det | utnämnts |
| vi | utnämnts |
| ni | utnämnts |
| de | utnämnts |