Conjugation of utmärka
to mark out (place marks along, of for example a path or border) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | utmärka |
Presens
| jag | utmärker |
| du | utmärker |
| han / hon / den / det | utmärker |
| vi | utmärker |
| ni | utmärker |
| de | utmärker |
Preteritum
| jag | utmärkte |
| du | utmärkte |
| han / hon / den / det | utmärkte |
| vi | utmärkte |
| ni | utmärkte |
| de | utmärkte |
Supinum
| jag | utmärkt |
| du | utmärkt |
| han / hon / den / det | utmärkt |
| vi | utmärkt |
| ni | utmärkt |
| de | utmärkt |
Imperativ
| — | utmärk |
Passiv
Infinitiv
| — | utmärkas |
Presens
| jag | utmärks |
| du | utmärks |
| han / hon / den / det | utmärks |
| vi | utmärks |
| ni | utmärks |
| de | utmärks |
Preteritum
| jag | utmärktes |
| du | utmärktes |
| han / hon / den / det | utmärktes |
| vi | utmärktes |
| ni | utmärktes |
| de | utmärktes |
Supinum
| jag | utmärkts |
| du | utmärkts |
| han / hon / den / det | utmärkts |
| vi | utmärkts |
| ni | utmärkts |
| de | utmärkts |