Conjugation of utjämna
level, even out Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | utjämna |
Presens
| jag | utjämnar |
| du | utjämnar |
| han / hon / den / det | utjämnar |
| vi | utjämnar |
| ni | utjämnar |
| de | utjämnar |
Preteritum
| jag | utjämnade |
| du | utjämnade |
| han / hon / den / det | utjämnade |
| vi | utjämnade |
| ni | utjämnade |
| de | utjämnade |
Supinum
| jag | utjämnat |
| du | utjämnat |
| han / hon / den / det | utjämnat |
| vi | utjämnat |
| ni | utjämnat |
| de | utjämnat |
Imperativ
| — | utjämna |
Passiv
Infinitiv
| — | utjämnas |
Presens
| jag | utjämnas |
| du | utjämnas |
| han / hon / den / det | utjämnas |
| vi | utjämnas |
| ni | utjämnas |
| de | utjämnas |
Preteritum
| jag | utjämnades |
| du | utjämnades |
| han / hon / den / det | utjämnades |
| vi | utjämnades |
| ni | utjämnades |
| de | utjämnades |
Supinum
| jag | utjämnats |
| du | utjämnats |
| han / hon / den / det | utjämnats |
| vi | utjämnats |
| ni | utjämnats |
| de | utjämnats |