Conjugation of utgrunda
discern, fathom (think through and figure out) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | utgrunda |
Presens
| jag | utgrundar |
| du | utgrundar |
| han / hon / den / det | utgrundar |
| vi | utgrundar |
| ni | utgrundar |
| de | utgrundar |
Preteritum
| jag | utgrundade |
| du | utgrundade |
| han / hon / den / det | utgrundade |
| vi | utgrundade |
| ni | utgrundade |
| de | utgrundade |
Supinum
| jag | utgrundat |
| du | utgrundat |
| han / hon / den / det | utgrundat |
| vi | utgrundat |
| ni | utgrundat |
| de | utgrundat |
Imperativ
| — | utgrunda |
Passiv
Infinitiv
| — | utgrundas |
Presens
| jag | utgrundas |
| du | utgrundas |
| han / hon / den / det | utgrundas |
| vi | utgrundas |
| ni | utgrundas |
| de | utgrundas |
Preteritum
| jag | utgrundades |
| du | utgrundades |
| han / hon / den / det | utgrundades |
| vi | utgrundades |
| ni | utgrundades |
| de | utgrundades |
Supinum
| jag | utgrundats |
| du | utgrundats |
| han / hon / den / det | utgrundats |
| vi | utgrundats |
| ni | utgrundats |
| de | utgrundats |