Conjugation of utesluta
to expel or exclude Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | utesluta |
Presens
| jag | utesluter |
| du | utesluter |
| han / hon / den / det | utesluter |
| vi | utesluter |
| ni | utesluter |
| de | utesluter |
Preteritum
| jag | uteslöt |
| du | uteslöt |
| han / hon / den / det | uteslöt |
| vi | uteslöt |
| ni | uteslöt |
| de | uteslöt |
Supinum
| jag | uteslutit |
| du | uteslutit |
| han / hon / den / det | uteslutit |
| vi | uteslutit |
| ni | uteslutit |
| de | uteslutit |
Imperativ
| — | uteslut |
Passiv
Infinitiv
| — | uteslutas |
Presens
| jag | utesluts |
| du | utesluts |
| han / hon / den / det | utesluts |
| vi | utesluts |
| ni | utesluts |
| de | utesluts |
Preteritum
| jag | uteslöts |
| du | uteslöts |
| han / hon / den / det | uteslöts |
| vi | uteslöts |
| ni | uteslöts |
| de | uteslöts |
Supinum
| jag | uteslutits |
| du | uteslutits |
| han / hon / den / det | uteslutits |
| vi | uteslutits |
| ni | uteslutits |
| de | uteslutits |