Conjugation of utarma
to deplete (so as to create lack in some sense) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | utarma |
Presens
| jag | utarmar |
| du | utarmar |
| han / hon / den / det | utarmar |
| vi | utarmar |
| ni | utarmar |
| de | utarmar |
Preteritum
| jag | utarmade |
| du | utarmade |
| han / hon / den / det | utarmade |
| vi | utarmade |
| ni | utarmade |
| de | utarmade |
Supinum
| jag | utarmat |
| du | utarmat |
| han / hon / den / det | utarmat |
| vi | utarmat |
| ni | utarmat |
| de | utarmat |
Imperativ
| — | utarma |
Passiv
Infinitiv
| — | utarmas |
Presens
| jag | utarmas |
| du | utarmas |
| han / hon / den / det | utarmas |
| vi | utarmas |
| ni | utarmas |
| de | utarmas |
Preteritum
| jag | utarmades |
| du | utarmades |
| han / hon / den / det | utarmades |
| vi | utarmades |
| ni | utarmades |
| de | utarmades |
Supinum
| jag | utarmats |
| du | utarmats |
| han / hon / den / det | utarmats |
| vi | utarmats |
| ni | utarmats |
| de | utarmats |