Conjugation of uppsluka
devour, engulf, absorb Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | uppsluka |
Presens
| jag | uppslukar |
| du | uppslukar |
| han / hon / den / det | uppslukar |
| vi | uppslukar |
| ni | uppslukar |
| de | uppslukar |
Preteritum
| jag | uppslukade |
| du | uppslukade |
| han / hon / den / det | uppslukade |
| vi | uppslukade |
| ni | uppslukade |
| de | uppslukade |
Supinum
| jag | uppslukat |
| du | uppslukat |
| han / hon / den / det | uppslukat |
| vi | uppslukat |
| ni | uppslukat |
| de | uppslukat |
Imperativ
| — | uppsluka |
Passiv
Infinitiv
| — | uppslukas |
Presens
| jag | uppslukas |
| du | uppslukas |
| han / hon / den / det | uppslukas |
| vi | uppslukas |
| ni | uppslukas |
| de | uppslukas |
Preteritum
| jag | uppslukades |
| du | uppslukades |
| han / hon / den / det | uppslukades |
| vi | uppslukades |
| ni | uppslukades |
| de | uppslukades |
Supinum
| jag | uppslukats |
| du | uppslukats |
| han / hon / den / det | uppslukats |
| vi | uppslukats |
| ni | uppslukats |
| de | uppslukats |