Conjugation of uppräkna
to enumerate, to list Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | uppräkna |
Presens
| jag | uppräknar |
| du | uppräknar |
| han / hon / den / det | uppräknar |
| vi | uppräknar |
| ni | uppräknar |
| de | uppräknar |
Preteritum
| jag | uppräknade |
| du | uppräknade |
| han / hon / den / det | uppräknade |
| vi | uppräknade |
| ni | uppräknade |
| de | uppräknade |
Supinum
| jag | uppräknat |
| du | uppräknat |
| han / hon / den / det | uppräknat |
| vi | uppräknat |
| ni | uppräknat |
| de | uppräknat |
Imperativ
| — | uppräkna |
Passiv
Infinitiv
| — | uppräknas |
Presens
| jag | uppräknas |
| du | uppräknas |
| han / hon / den / det | uppräknas |
| vi | uppräknas |
| ni | uppräknas |
| de | uppräknas |
Preteritum
| jag | uppräknades |
| du | uppräknades |
| han / hon / den / det | uppräknades |
| vi | uppräknades |
| ni | uppräknades |
| de | uppräknades |
Supinum
| jag | uppräknats |
| du | uppräknats |
| han / hon / den / det | uppräknats |
| vi | uppräknats |
| ni | uppräknats |
| de | uppräknats |