Conjugation of uppmuntra
encourage; to mentally support Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | uppmuntra |
Presens
| jag | uppmuntrar |
| du | uppmuntrar |
| han / hon / den / det | uppmuntrar |
| vi | uppmuntrar |
| ni | uppmuntrar |
| de | uppmuntrar |
Preteritum
| jag | uppmuntrade |
| du | uppmuntrade |
| han / hon / den / det | uppmuntrade |
| vi | uppmuntrade |
| ni | uppmuntrade |
| de | uppmuntrade |
Supinum
| jag | uppmuntrat |
| du | uppmuntrat |
| han / hon / den / det | uppmuntrat |
| vi | uppmuntrat |
| ni | uppmuntrat |
| de | uppmuntrat |
Imperativ
| — | uppmuntra |
Passiv
Infinitiv
| — | uppmuntras |
Presens
| jag | uppmuntras |
| du | uppmuntras |
| han / hon / den / det | uppmuntras |
| vi | uppmuntras |
| ni | uppmuntras |
| de | uppmuntras |
Preteritum
| jag | uppmuntrades |
| du | uppmuntrades |
| han / hon / den / det | uppmuntrades |
| vi | uppmuntrades |
| ni | uppmuntrades |
| de | uppmuntrades |
Supinum
| jag | uppmuntrats |
| du | uppmuntrats |
| han / hon / den / det | uppmuntrats |
| vi | uppmuntrats |
| ni | uppmuntrats |
| de | uppmuntrats |
Practice in context
Fill in the verb in real sentences — correct answers count toward the table above.