← uppkalla — definición

Conjugation of uppkalla

Regular CEFR B2

call up (demand that someone appear at a more or less formal meeting) Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

uppkalla

Presens

jag	uppkallar
du	uppkallar
han / hon / den / det	uppkallar
vi	uppkallar
ni	uppkallar
de	uppkallar

Preteritum

jag	uppkallade
du	uppkallade
han / hon / den / det	uppkallade
vi	uppkallade
ni	uppkallade
de	uppkallade

Supinum

jag	uppkallat
du	uppkallat
han / hon / den / det	uppkallat
vi	uppkallat
ni	uppkallat
de	uppkallat

Imperativ

—

uppkalla

Passiv

Infinitiv

—

uppkallas

Presens

jag	uppkallas
du	uppkallas
han / hon / den / det	uppkallas
vi	uppkallas
ni	uppkallas
de	uppkallas

Preteritum

jag	uppkallades
du	uppkallades
han / hon / den / det	uppkallades
vi	uppkallades
ni	uppkallades
de	uppkallades

Supinum

jag	uppkallats
du	uppkallats
han / hon / den / det	uppkallats
vi	uppkallats
ni	uppkallats
de	uppkallats

Más conjugaciones

uppkallade uppkallades uppkallande uppkallar uppkallas uppkallat uppkallats uppkåtande