Conjugation of upphäva
to abate or repeal (a passage of a law or an entire law) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | upphäva |
Presens
| jag | upphäver |
| du | upphäver |
| han / hon / den / det | upphäver |
| vi | upphäver |
| ni | upphäver |
| de | upphäver |
Preteritum
| jag | upphävde |
| du | upphävde |
| han / hon / den / det | upphävde |
| vi | upphävde |
| ni | upphävde |
| de | upphävde |
Supinum
| jag | upphävt |
| du | upphävt |
| han / hon / den / det | upphävt |
| vi | upphävt |
| ni | upphävt |
| de | upphävt |
Imperativ
| — | upphäv |
Passiv
Infinitiv
| — | upphävas |
Presens
| jag | upphävs |
| du | upphävs |
| han / hon / den / det | upphävs |
| vi | upphävs |
| ni | upphävs |
| de | upphävs |
Preteritum
| jag | upphävdes |
| du | upphävdes |
| han / hon / den / det | upphävdes |
| vi | upphävdes |
| ni | upphävdes |
| de | upphävdes |
Supinum
| jag | upphävts |
| du | upphävts |
| han / hon / den / det | upphävts |
| vi | upphävts |
| ni | upphävts |
| de | upphävts |