Conjugation of uppdaga
to discover, to uncover, to detect, etc. Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | uppdaga |
Presens
| jag | uppdagar |
| du | uppdagar |
| han / hon / den / det | uppdagar |
| vi | uppdagar |
| ni | uppdagar |
| de | uppdagar |
Preteritum
| jag | uppdagade |
| du | uppdagade |
| han / hon / den / det | uppdagade |
| vi | uppdagade |
| ni | uppdagade |
| de | uppdagade |
Supinum
| jag | uppdagat |
| du | uppdagat |
| han / hon / den / det | uppdagat |
| vi | uppdagat |
| ni | uppdagat |
| de | uppdagat |
Imperativ
| — | uppdaga |
Passiv
Infinitiv
| — | uppdagas |
Presens
| jag | uppdagas |
| du | uppdagas |
| han / hon / den / det | uppdagas |
| vi | uppdagas |
| ni | uppdagas |
| de | uppdagas |
Preteritum
| jag | uppdagades |
| du | uppdagades |
| han / hon / den / det | uppdagades |
| vi | uppdagades |
| ni | uppdagades |
| de | uppdagades |
Supinum
| jag | uppdagats |
| du | uppdagats |
| han / hon / den / det | uppdagats |
| vi | uppdagats |
| ni | uppdagats |
| de | uppdagats |