Conjugation of undertrycka
suppress, stifle, subdue, quell Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | undertrycka |
Presens
| jag | undertrycker |
| du | undertrycker |
| han / hon / den / det | undertrycker |
| vi | undertrycker |
| ni | undertrycker |
| de | undertrycker |
Preteritum
| jag | undertryckte |
| du | undertryckte |
| han / hon / den / det | undertryckte |
| vi | undertryckte |
| ni | undertryckte |
| de | undertryckte |
Supinum
| jag | undertryckt |
| du | undertryckt |
| han / hon / den / det | undertryckt |
| vi | undertryckt |
| ni | undertryckt |
| de | undertryckt |
Imperativ
| — | undertryck |
Passiv
Infinitiv
| — | undertryckas |
Presens
| jag | undertrycks |
| du | undertrycks |
| han / hon / den / det | undertrycks |
| vi | undertrycks |
| ni | undertrycks |
| de | undertrycks |
Preteritum
| jag | undertrycktes |
| du | undertrycktes |
| han / hon / den / det | undertrycktes |
| vi | undertrycktes |
| ni | undertrycktes |
| de | undertrycktes |
Supinum
| jag | undertryckts |
| du | undertryckts |
| han / hon / den / det | undertryckts |
| vi | undertryckts |
| ni | undertryckts |
| de | undertryckts |