Conjugation of underrätta
to inform, to notify Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | underrätta |
Presens
| jag | underrättar |
| du | underrättar |
| han / hon / den / det | underrättar |
| vi | underrättar |
| ni | underrättar |
| de | underrättar |
Preteritum
| jag | underrättade |
| du | underrättade |
| han / hon / den / det | underrättade |
| vi | underrättade |
| ni | underrättade |
| de | underrättade |
Supinum
| jag | underrättat |
| du | underrättat |
| han / hon / den / det | underrättat |
| vi | underrättat |
| ni | underrättat |
| de | underrättat |
Imperativ
| — | underrätta |
Passiv
Infinitiv
| — | underrättas |
Presens
| jag | underrättas |
| du | underrättas |
| han / hon / den / det | underrättas |
| vi | underrättas |
| ni | underrättas |
| de | underrättas |
Preteritum
| jag | underrättades |
| du | underrättades |
| han / hon / den / det | underrättades |
| vi | underrättades |
| ni | underrättades |
| de | underrättades |
Supinum
| jag | underrättats |
| du | underrättats |
| han / hon / den / det | underrättats |
| vi | underrättats |
| ni | underrättats |
| de | underrättats |