Conjugation of undanhålla
withhold (decline to let others have certain information) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | undanhålla |
Presens
| jag | undanhåller |
| du | undanhåller |
| han / hon / den / det | undanhåller |
| vi | undanhåller |
| ni | undanhåller |
| de | undanhåller |
Preteritum
| jag | undanhöll |
| du | undanhöll |
| han / hon / den / det | undanhöll |
| vi | undanhöll |
| ni | undanhöll |
| de | undanhöll |
Supinum
| jag | undanhållit |
| du | undanhållit |
| han / hon / den / det | undanhållit |
| vi | undanhållit |
| ni | undanhållit |
| de | undanhållit |
Imperativ
| — | undanhåll |
Passiv
Infinitiv
| — | undanhållas |
Presens
| jag | undanhålls |
| du | undanhålls |
| han / hon / den / det | undanhålls |
| vi | undanhålls |
| ni | undanhålls |
| de | undanhålls |
Preteritum
| jag | undanhölls |
| du | undanhölls |
| han / hon / den / det | undanhölls |
| vi | undanhölls |
| ni | undanhölls |
| de | undanhölls |
Supinum
| jag | undanhållits |
| du | undanhållits |
| han / hon / den / det | undanhållits |
| vi | undanhållits |
| ni | undanhållits |
| de | undanhållits |