Conjugation of undandra
avoid, escape, elude Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | undandra |
Presens
| jag | undandrar |
| du | undandrar |
| han / hon / den / det | undandrar |
| vi | undandrar |
| ni | undandrar |
| de | undandrar |
Preteritum
| jag | undandrog |
| du | undandrog |
| han / hon / den / det | undandrog |
| vi | undandrog |
| ni | undandrog |
| de | undandrog |
Supinum
| jag | undandragit |
| du | undandragit |
| han / hon / den / det | undandragit |
| vi | undandragit |
| ni | undandragit |
| de | undandragit |
Imperativ
| — | undandra |
Passiv
Infinitiv
| — | undandras |
Presens
| jag | undandras |
| du | undandras |
| han / hon / den / det | undandras |
| vi | undandras |
| ni | undandras |
| de | undandras |
Preteritum
| jag | undandrogs |
| du | undandrogs |
| han / hon / den / det | undandrogs |
| vi | undandrogs |
| ni | undandrogs |
| de | undandrogs |
Supinum
| jag | undandragits |
| du | undandragits |
| han / hon / den / det | undandragits |
| vi | undandragits |
| ni | undandragits |
| de | undandragits |