Conjugation of tillträda
to accede, to enter an office or mission Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | tillträda |
Presens
| jag | tillträder |
| du | tillträder |
| han / hon / den / det | tillträder |
| vi | tillträder |
| ni | tillträder |
| de | tillträder |
Preteritum
| jag | tillträdde |
| du | tillträdde |
| han / hon / den / det | tillträdde |
| vi | tillträdde |
| ni | tillträdde |
| de | tillträdde |
Supinum
| jag | tillträtt |
| du | tillträtt |
| han / hon / den / det | tillträtt |
| vi | tillträtt |
| ni | tillträtt |
| de | tillträtt |
Imperativ
| — | tillträd |
Passiv
Infinitiv
| — | tillträdas |
Presens
| jag | tillträds |
| du | tillträds |
| han / hon / den / det | tillträds |
| vi | tillträds |
| ni | tillträds |
| de | tillträds |
Preteritum
| jag | tillträddes |
| du | tillträddes |
| han / hon / den / det | tillträddes |
| vi | tillträddes |
| ni | tillträddes |
| de | tillträddes |
Supinum
| jag | tillträtts |
| du | tillträtts |
| han / hon / den / det | tillträtts |
| vi | tillträtts |
| ni | tillträtts |
| de | tillträtts |