Conjugation of tillgodose
accommodate, satisfy, fulfill Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | tillgodose |
Presens
| jag | tillgodoser |
| du | tillgodoser |
| han / hon / den / det | tillgodoser |
| vi | tillgodoser |
| ni | tillgodoser |
| de | tillgodoser |
Preteritum
| jag | tillgodosåg |
| du | tillgodosåg |
| han / hon / den / det | tillgodosåg |
| vi | tillgodosåg |
| ni | tillgodosåg |
| de | tillgodosåg |
Supinum
| jag | tillgodosett |
| du | tillgodosett |
| han / hon / den / det | tillgodosett |
| vi | tillgodosett |
| ni | tillgodosett |
| de | tillgodosett |
Imperativ
| — | tillgodose |
Passiv
Infinitiv
| — | tillgodoses |
Presens
| jag | tillgodoses |
| du | tillgodoses |
| han / hon / den / det | tillgodoses |
| vi | tillgodoses |
| ni | tillgodoses |
| de | tillgodoses |
Preteritum
| jag | tillgodosågs |
| du | tillgodosågs |
| han / hon / den / det | tillgodosågs |
| vi | tillgodosågs |
| ni | tillgodosågs |
| de | tillgodosågs |
Supinum
| jag | tillgodosetts |
| du | tillgodosetts |
| han / hon / den / det | tillgodosetts |
| vi | tillgodosetts |
| ni | tillgodosetts |
| de | tillgodosetts |