Conjugation of tillåta
to allow, to permit Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | tillåta |
Presens
| jag | tillåter |
| du | tillåter |
| han / hon / den / det | tillåter |
| vi | tillåter |
| ni | tillåter |
| de | tillåter |
Preteritum
| jag | tillät |
| du | tillät |
| han / hon / den / det | tillät |
| vi | tillät |
| ni | tillät |
| de | tillät |
Supinum
| jag | tillåtit |
| du | tillåtit |
| han / hon / den / det | tillåtit |
| vi | tillåtit |
| ni | tillåtit |
| de | tillåtit |
Imperativ
| — | tillåt |
Passiv
Infinitiv
| — | tillåtas |
Presens
| jag | tillåts |
| du | tillåts |
| han / hon / den / det | tillåts |
| vi | tillåts |
| ni | tillåts |
| de | tillåts |
Preteritum
| jag | tilläts |
| du | tilläts |
| han / hon / den / det | tilläts |
| vi | tilläts |
| ni | tilläts |
| de | tilläts |
Supinum
| jag | tillåtits |
| du | tillåtits |
| han / hon / den / det | tillåtits |
| vi | tillåtits |
| ni | tillåtits |
| de | tillåtits |